Det gick upp ett ljus för mig

Glödlampan i vår köksfönsterlampa gick sönder i helgen. Naturligtvis hade jag ingen ny lampa med E27 sockel, så det blev till att vänta tills idag med att åtgärda felet. Innan jag sätter foten i den lokala lampaffären på torget har jag bestämt mig för att skaffa en lågenergilampa, gärna en med varmare ljus och 3 watt eftersom det är en fönsterlampa. Expediten rekommenderar mig en lampa från ett välkänt företag, dock har de inte lägre än 5 watt. Något dyr upplever jag som sett vad motsvarande produkt kan kosta hos ett minst lika känt möbelföretag. Men det är det varmare ljuset jag får betala för.

På väg till kassan nämner jag att det nu är dags för fönsterlampan i köket att också börja dra mindre energi, varpå expediten föreslår att jag skaffar en LED-lampa i sockel E27 som bara drar 1,6 watt. 50% dyrare än den lampan jag nu håller i handen, men med tre gånger längre livslängd, och bara en tredjedel av förbrukningen. Några snabba uträkningar i huvudet senare har jag bestämt mig för att testa denna nya skapelse som mer påminner om ett miniatyrhöghus med glasbubbla runt.

Hemma skruvar jag nästan omedelbart i den nya lampan och konstaterar att den lyser precis så varmt som jag förväntade mig. Sätter mig med miniräknaren och konstaterar att min totala kostnad för den här lampan under dess förväntade livslängd är en tredjedel av energiförbrukningen för en traditionell glödlampa. Till det kommer jag få lägga minst 24 stycken glödlampor. En bra ekonomisk affär med andra ord.

Sen kommer jag på det. Hur vi människor fungerar. Här har jag gått runt hela dagen och tänkt att jag ska göra något bra för vår miljö och vårt klimat, och jag gör så gott jag kan. Men i slutändan är det kronor och ören som jag sitter och räknar på. Resultatet är något som jag kan mäta i min omedelbara närhet även om det kanske inte syns på elräkningen. Men de positiva resultaten för miljön och klimatet är knappast något som jag kan känna av bara för att jag byter ut mina lampor. Det är först när vi alla byter lampor och börjar fundera över vår livsstil som det resultatet börjar synas. Det gäller inte bara oss i Falköping, eller i Sverige. Det gäller även USA och Kina och alla andra länder som just nu lever över naturtillgångarna.

Men jag har tagit ytterligare ett steg för att minska min elförbrukning. Under det senaste året har jag lyckats minska min elförbrukning med 15% den kalla vintern till trots. Hoppas elförbrukningen minskat med 15% om ett år igen.

Kvinnorna ska tillbaka till offentliga sektorn

Att som Allianspolitiker den här veckan inte kommentera debatten om RUT-avdraget vore ett stort tjänstefel. Mona Sahlin har gjort den största kovändningen hittills som partiledare och låter det nu framstå mer klart och tydligt att det är Lars Ohly som bestämmer i den röd-gröna oppositionen. Mardrömmar kan man få för mindre.

Anmärkningsvärt är ändå att den röd-gröna oppositionen säger sig stå för att öka kvinnors inflytande på arbetsmarknaden, stå för en ökad jämlikhet och jämställdhet. Det låter ju bra, men inser de inte att om man avskaffar RUT-avdraget kommer det slå hårt mot främst kvinnor som återigen får se sina arbetsinsatser som mindre värda än mäns arbetsinsatser, där de vill utveckla ROT-avdraget till att gälla fler än det gäller idag. De rödgröna vill helt enkelt att kvinnorna ska gå tillbaka till den offentliga sektorn och städa vårdlokaler och skolor istället. Vari består ökat inflytande på arbetsmarknaden då? På vilket sätt verkar de för en ökad jämlikhet och jämställdhet? Det är frågor som höjs i dunkel för mig.

För mig framstår de röd-gröna oppositionspartierna mer och mer som de som är konservativa i svensk politik. Jag har reflekterat över det flera gånger, och kommer säkerligen få anledning att reflektera över det fler gånger under den kommande valrörelsen i takt med att de blir tydligare med vad de vill. Men hela tiden tjatar de om att de vill tillbaka till det gamla som varit. Det som uppenbarligen inte varit bra. Därför är det för mig självklart att Sverige de kommande fyra åren får styras av Alliansen. Ska vi dessutom ge främst kvinnor en ärlig chans att få fler arbetsgivare att välja mellan än den offentliga sektorn i olika konstellationer, så är det nödvändigt.

Avslutningsvis vill jag tipsa om Anders Carlbergs tänkvärda ord i programmet Tankar för dagen från fredagen den 5:e mars. ”Hade man inte känt sig älskad, utan istället känt sig missgynnad och utanför, har alltid varit krigens, hatets och ondskas främsta källa.” Lyssna på programmet i sin helhet här. http://www.sr.se/topsy/ljudfil/2241204.mp3